En pedagog filosoferar ..., Tankar om skrivandet

Varför har ingen sudd?

När jag håller i en skrivworkshop brukar jag inleda med att kolla så alla har penna och papper. När jag ställer den frågan så är den nästan alltid som någon fyller i ”och sudd” och då säger jag ”nej, inte sudd” och sedan får jag förklara varför.

Jag gillar nämligen att skrivandet utan sudd, utan möjlighet att radera. Att vi stryker i texten istället och efteråt kan följa hur texten växte fram. Och kanske finns det någonting i det vi önskar sudda som faktiskt är bra bara att det inte passar där och då i just den texten.

För övrigt gillar jag heller inte papper-konceptet, jag gillar när det finns en skrivbok. Själv har jag skrivböcker till mitt spontana skrivande, när jag går en skrivarkurs eller håller i en skrivarkurs eller workshop skriver jag i min just nu pågående skrivbok (jag har många på rad hemma). Lösblad försvinner så enkelt och frågor som om man måste spara på det eller ”sätta in i pärmen” uppstår, men skrivboken finns där den finns. Texterna är kvar.

Skrivböckerna blir en guldgruva till skrivandet, en idébank att gå tillbaka till och fortsätta utforska i. Någon av texterna, som kanske bara var en spontan flödesskrivning, just i den texten kanske det finns en exemplarisk mening eller formulering som blir start på en ny text.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *