Litteratursamtal, På ett skolbibliotek

Fislandet

Under våren har jag gått en kurs på Högskolan i Borås: Litteraturförmedling på skolbibliotek och skrev då bland annat en litteraturreflektion kring Fislandet (text: Cecilia Forss, illustrationer: Anna Ileby). Förutom att tänka till kring bokens motiv, tema, miljön, bokens runda och platta karaktärer samt det mediala mottagandet av boken så funderade jag även på hur man skulle kunna förmedla boken till elever i skolbiblioteket och klassrummet.

Tidigare när jag bokpratat om boken (för årskurs 2 och 3) har jag läst första sidan och lagt till ett tydligt prutt-ljud som ljudeffekt.

Jag har läst till sida 10 och sedan ställt frågor kring elevernas föreställningsvärld, där eleverna fått motivera och jämföra med varandra. Och eftersom texter för barn ofta är intertextuella skulle jag fråga eleverna om någon kan koppla boken samman med någonting annat.

I kursuppgiften fick jag fundera kring hur jag skulle kunna utveckla min litteraturförmedling kring boken och kom på att det hade varit en rolig grej att inleda bokpratet med rekvisita, kanske ta med tomma burkar som jag märkt upp med köttfärssås, lökchips och pannkakor för att låta eleverna gissa vad burkarna innehåller. Sedan säga något i stil med att ”det kanske är Märtas burkar, vet ni vem Märta är?”.

Eller börja bokpratet med att lyssna på låten Släpp fisarna loss som är skriven till boken, eftersom refrängen gärna fastnar i förmån för att nynna på en hel dag. Eleverna skulle på så vis bli vandrande reklampelare ute på skolgården och korridorerna.

Båda förslagen är exempel på roliga grejer, vilket jag tror ibland är hemligheten bakom litteraturförmedling: att göra något roligt, något oväntat. Helt enkelt att eleverna tar med sig en upplevelse från klassrummet eller skolbiblioteket som eleverna känner att de bara måste berätta vidare på rasten för sina kompisar. Det är när jag promenerar över skolgården, i korridorerna eller står i kön i matsalen och en elev från en helt annan klass säger ”har du fisburkar i biblioteket” som jag känner att oh yes, nu har jag lyckats. Litteraturförmedling handlar ju faktiskt om att ibland skapa en snackis.

1 reaktion på ”Fislandet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *