Direkt från klassrummet Läs mer på sidan ... Lektionsidéer

”Jag kan inte skriva dikter”

Sidhänvisning9

Utdrag från sida 171, under kapitelrubriken Poesi – kort utanpå, långt inuti:

In stiger jag med samma entusiasm som alltid:

”Idag ska vi prata om poesi!”

Men ingen applåderar. Ingen gör vågen. Ingen har förberett spontankonfetti. Jag får noll medhåll i min entusiasm.

”Poesi, mina kära vänner, kan någon berätta för mig vad poesi är?”

En av pojkarna räcker upp handen och säger:

”Det är sånt jag inte läser, det är sånt som är tråkigt.”

Att pojken säger så förvånar mig inte, förmodligen skulle jag sagt likadant då jag var i hans ålder. Det fanns ingen lärare under min skoltid som lyckades göra poesi till ett roligt inslag. Jag suckade precis lika intensivt som alla andra, jag tänkte också att dikter var sådant jag inte läste och sådant som var tråkigt.

”Jag kan inte skriva dikter”, säger en av eleverna.

”Du skrev ju två stycken förra lektionen”, kontrar jag då med.

”Gjorde jag?”

”Två stycken.”

”Dikter?”

”Ja.”

”Jaha.”

Ibland funderar jag på om det är själva ordet dikt som skrämmer, lite bastant är det ju faktiskt. D-i-k-t. Jag brukar istället säga poesi, det låter snällare med sin sångvänliga klang som det skapas vågor av. P-o-e-s-i. Då jag säger lyrik får jag en plötslig lust att faktiskt ta fram min lyra och bränna av några låtar och det bör inte ske offentligt. Därför säger jag poesi och i skrivandet av poesi brukar jag benämna det hela som dikt. Ibland säger jag däremot ingenting.

Man behöver inte säga: Nu ska vi läsa poesi.

Det kan räcka med att säga: Nu ska vi läsa.

* * *

Läs mer om poesi och tips på övningar till klassrummet på sidorna 171-177.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *