Högt & lågt

Finaste Saltkråkan!

I artikeln för GU (läs den här) berättar jag om hur jag fortfarande läser Vi på Saltkråkan och att jag nu berörs av helt andra saker än när jag var barn. Jag skrattar på andra ställen nu. Gråter på andra ställen. Jag läser Melkers dikter närmare. Jag tar till mig Malins dagboksskrivande än mer. Men än sak ändrar jag aldrig … kapitlet Ro, ro till fiskeskär är fortfarande precis lika läskigt.

Mitt ena exemplar (svar ja, jag har flera) är en bok som min mamma fick av min mormor och morfar på hennes födelsedag för väldigt många år sedan. Och nog syns det på boken att den varit med om en väldigt många högläsningsstunder och många ivriga barnhänder som vill läsa mer, mer, mer!

Saltkrakan1

Saltkrakan2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *