En pedagog filosoferar ...

En pedagog filosoferar om dumma frågor

Jag har tänkt på en grej … jag har hört så många lärare och föreläsare säga att man får fråga precis vad man vill för det finns inga dumma frågor. Vad lever de i för värld, tänker jag, självklart finns det dumma frågor. Det finns hur många dumma frågor som helst. Jättedumma.

”Elin, kan jag äta den här pennan?”

Ett exempel från verkligheten. Och vad ska jag svara på det?

”Kan, kan du. Men du kommer förmodligen inte må så bra efteråt och dessutom har du ju inte någon penna då till skrivövningen.”

Jag skulle aldrig påstå att det inte finns dumma frågor. Men samtidigt vill jag inte underskatta de dumma frågorna. För några år sedan gjorde exempelvis komikerduon Anders och Måns en hel programserie som byggde på dumma frågor. De frågade ifall det skulle vara svart eller vitt om man tittade i ett badkar fullt av filmjölk. Så fyllde de ett badkar med filmjölk och testade. Och det är ganska dumt, egentligen. Samtidigt är det ju rätt så intressant.

Mitt förhållningssätt till dessa dumma frågor är att man får ställa dem. I mitt klassrum får man fråga vad man vill, däremot inte när man vill. Om jag till exempel precis avslutat en genomgång om bildspråk och frågar om det finns några frågor vill jag inte få frågan i fall jag har någon bästis. Jag kan svara på frågan men inte just då. Det gäller att behålla koncentration och fokus. Är uppgiften att skriva en haiku, då skriver vi en haiku och låter inte diskussionen skena i väg kring huruvida jag är nöjd med min iPhone 4S eller om jag egentligen trånar efter femman.

För övrigt, när den diskussionen dök upp i ett klassrum och jag påstod mig vara nöjd med min iPhone 4S, himlade en av eleverna med ögonen och sa:

”Man är inte nöjd med en 4S Elin.”

Varför inte, ville jag fråga. Men jag tänkte … det är säkert en dum fråga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *